Religionsämnet är mer aktuellt än på mycket länge. För att kunna leva i Sverige och i världen är det i dag nödvändigt att förstå religion och hur den påverkar människors livsval.
Det svenska samhället är inte sekularistiskt utan har en lagstadgad religionsfrihet. Därför är inte Humanisternas krav på den nya läroplanen för skolans religionskunskap acceptabla som de bland annat gav uttryck för i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 28 februari: "kristendomen måste behandlas som en av flera mytologiska berättelser om världens uppkomst och människans plats i tillvaron, jämsides med många andra religiösa myter runt om i världen". Detta andas en programmatisk intolerans mot stora grupper i Sverige. Det offentliga skolväsendet varken kan eller ska ta ställning till huruvida religiös tro bygger på myter eller ej, utan se till att det uppväxande släktet rustas för sin framtid som ansvariga samhällsmedborgare.
Religionsämnet är i dag mer aktuellt är på mycket länge. För att kunna leva i Sverige och i världen är det idag nödvändigt att förstå religion och hur den påverkar människors livsval. Dels för att förstå hur religionen spelar in i politiska processer, dels för att helt enkelt förstå grannen, eller klasskamraten. Varför firar en stor del av svenska folket Ramadan? Vad är påsk för någonting? Varför finns det kyrkor överallt och varför blir det spänningar kring moskébyggen?
Man kan inte komma ifrån att religiös tro är av avgörande betydelse för stora grupper av människor i det här landet och skolan får naturligtvis inte möta denna deras livshållning med föraktfullt tal om mytologi. Religionskunskap som sådant är ett omfattande ämne som både kräver kunniga lärare och tid för information och reflektion. Om man skulle göra om ämnet efter en sekularistisk agenda skulle det knappast kunna fylla sin viktiga funktion.
Debattörerna hävdar bestämt att en majoritet av svenska folket inte är kristen. Vem som är kristen eller ateist är en ganska komplicerad fråga, men det går inte att komma ifrån att en majoritet av svenska folket faktiskt är medlemmar i en kristen kyrka. Detta är de av eget val och trots att de betalar en medlemsavgift som övergår de flesta dylika som man betalar till olika föreningar. Kampanjerna för kyrkoutträde har inte lyckats särskilt väl, 2008 var 72,9 procent av den svenska befolkningen medlemmar i Svenska kyrkan och 59 procent av alla nyfödda döptes, 83 procent av alla begravningar skedde där.
Det är förmätet att sätta sig över alla dessa människors livsval. Humanisterna är bara några tusental; en majoritet svenskar har däremot valt att låta kristen eller annan tro vara en del av deras liv. Det är ju också intressant att även humanister med egna riter håller fast vid så kallade rites de passage, alltså ceremonier som bearbetar existentiella skeden i livet som födelse/namngivning, initiation i vuxenlivet, äktenskap och död. Religionen är svår att avliva, även bland humanister.
Självklart ska inte skolan undervisa i kristendom eller någon annan religion. Inte heller i sekularism. Däremot är det en nödvändighet att skolan undervisar om religion. Att den kristna religionen därvidlag innehar en särställning i Sverige är odiskutabelt av minst tre skäl:
En majoritet av svenska folket är medlemmar i ett kristet samfund. Kristendomens unika ställning i svensk historia från tidig medeltid till i dag. Ingen annan livsåskådning och därmed sammanhängande kultur kommer i närheten av den påverkan kristendom i olika avseenden haft på samhällsliv, bildning, familjeliv och livsförståelse. Så gott som varje elev med bakgrund i Sverige som undersöker sina rötter skulle finna att familj och släkt på olika sätt kommit i kontakt med kristen tro. Den stora påverkan kristendomen och bibliska motiv haft på kulturellt liv. En kurbitsmålning i Dalarna, en sång om Susanna i Babylon av Bellman, de tusentals kyrkor som varje år besöks av otaliga svenskar på semester, Matteuspassionen eller Birgitta Trotzig, frälsningsarmésoldaten eller S:ta Claras arbetare på Plattan i Stockholm som förvaltar en lång kristen tradition av socialt ansvar.
Listan kan göras oändlig; stora delar av vårt kulturarv innehåller element med kristen anknytning. Detta må vara störande för en så kallad humanist, men är inte mer förvånande än att en indier behöver förstå vad Bhagavadgita eller en iranier vad Koranen är. Av samma skäl måste den svenska skolan då den introducerar eleverna i svenskt religiöst liv ge kristendomen stort utrymme, och islam har naturligtvis också i dag en viktig plats.
Påståendet att "svenska värderingar har inte formats tack vare kristendomen, utan trots den" vittnar om en rejäl portion okunnighet i svensk historia. Man må tycka dessa är bra eller dåliga, men en god del av de grundvärderingar som råder i Sverige har formats i en kristen miljö. Sverige behöver en skola som rustar eleverna för framtiden. I en sådan skola behövs rejäl undervisning om religioner i allmänhet och kristendom i synnerhet.
Eva Johnsson, riksdagsledamot (KD)
Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (KD)
Anders Gerdmar, teologie doktor och docent
Stefan Gustavsson, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
