|
Artiklar
Intolerans fick ännu ett ansikte
Sverige är en öppen demokrati som präglats av god förmåga att handskas med meningsskiljaktigeter genom dialog. Med den grunden borde det vara svårt för politiska krafter att etablera tankar i den svenska opinionen som bygger på rädsla för det främmande. Det öppna svenska sinnet har länge fungerat som en barriär mot intolerans. Dock håller vissa grupper att, liksom droppen urholkar stenen, förgifta svenskarnas frikostighet.
Vår generösa inställning till andra kulturer, språk och livsstilar är positiv. Det som däremot är problematiskt är en framväxande, förnekande och ifrågasättande inställning till vår egen bakgrund av kultur, historia och religion. En slags omvänd intolerans mot våra egna historiska traditioner. En intolerans som varken gagnar oss som är födda i Sverige eller de som väljer att flytta hit.
Ett strålande exempel på intoleransens dumhet hittar vi i min egen lilla småländska by, Vederslöv. Byskolan avslutade nyligen ett historiskt projekt. Eleverna fick göra en tidsresa för att skapa en känsla av att bo och leva i Vederslöv för 130 år sedan. Teoretisk kunskap kompletterades med sinnenas upplevelse och eleverna fick göra en ”tidsresa” under en hel dag. I ett moment ingick att en flicka läste trosbekännelsen.
Nu är skolans rektor anmäld till Skolinspektionen. Anmälaren menar att momentet med trosbekännelsen kan anses diskriminerande. Dumhet, intolerans och inskränkthet fick ännu ett ansikte. Detta är nämligen långt ifrån det sista exemplet på märkliga anmälningar. Inspektionen har bråda dagar. Det är luciafirande, skolavslutningar och skolprojekt som ska godkännas eller förbjudas.
Det de intoleranta inte tycks begripa är att öppenhet kräver vidsynthet mot det man själv upplever som främmande. Det är självfallet lika främlingsfientligt att hysa starka misstankar mot kristna som mot muslimer. Emellertid måste det självklara påpekas – generositet föder generositet. Missunnsamhet leder till missunnsamhet. Vilken logik skall människor i Vederslöv, eller någon annan ort, annars använda för att förstå att å ena sidan kan en rektor bli anmäld om en elev läser trosbekännelsen i undervisningssyfte, å andra sidan skall skolan kunna erbjuda segregerad idrottsundervisning. Eller å ena sidan skall luciafirandet förbjudas, samtidigt som skolan inför speciell kost för att ta hänsyn till elevers religiösa traditioner?
Det är obestridligt den militanta ateismen som omsorgsfullt krattat manegen för de främlingsfientliga krafter som nu börjar se gryningsljus i svensk politik. Frågan är om svenskar i allmänhet upplever att luciafirandet är anstötligt, att julens budskap är kränkande eller att påsken bör avskaffas.
Mitt intryck är att debatten drivs av några få högljudda humanister med starka religionsfobiska drag som tror att Sverige blir ett lyckligare land om vi förtränger vår bakgrund av kultur, historia och religion. Risken är att dessa militanta debattörer får stå oemotsagda och därmed driver samhällsutvecklingen mot en historielös, religionsfri och kulturlös samhällsinriktning.
När dessa debattörer talar högt och brett om diskriminering och intolerans så handlar det oftast om att allt som inte bekräftar den egna ståndpunkten är kränkande. De som förespråkar öppenhet och tolerans är ofta de mest slutna och mest intoleranta. Tolerans mot det man själv tycker är rätt och riktigt är nämligen inte speciellt generöst och modigt.
|
