För socialister (inspirerade av Marx/Engels) är fenomenet en förtryckande, borgerlig norm som ska bekämpas. För troende är det (utifrån Heliga Skrifter) en gudagiven gåva. För politiker (understödda av media) kan det vara ett medel att långsiktigt förändra människors beteende i linje med sin ideologi. För de flesta av oss är det både ideal och utmaning.
Bekymret är att ”restalliansen” – m, fp och c under statsminister Reinfeldts ledning – inte tar hänsyn till dessa olika uppfattningar. Istället driver de igenom sin ideologiska övertygelse på ett sätt som ger religionsfriheten en rejäl törn. Redan från 1 maj kan vi ha en ”könsneutral äktenskapsbalk” som bygger på att gemålernas kön inte spelar någon roll.
Trots att stat och kyrka ska vara skilda åt i vårt land, tycks de som mest månar om denna ordning inte sällan vara mindre angelägna om att kyrkan hålls fri från politikernas inflytande än att staten hålls fri från religionens.
Statsminister Fredrik Reinfeldt och vice statsminister Maud Olofsson tar exempelvis ingen som helst hänsyn till de olika religiösa företrädarnas syn på äktenskapet samtidigt som de uttalar förväntningar om att kyrkorna ska följa politikernas beslut, med uttalanden som att ”bröllopsklockorna” skall ringa redan till sommaren. För många är det ett obegripligt agerande!
Man kan fråga sig om politiker i ledande positioner inte är medvetna om att kyrkan numera är skild från staten? Till skillnad från utredaren Hans Regner verkar de förutsätta att landets trossamfund anpassar sig till den sekulära definitionen av äktenskapet. Regner förutsätter tvärtom, i det betänkande som ligger till grund förslaget, att det genom lagändring kommer att finnas flera olika bindande definitioner av äktenskapet i samhället: ”Lagstiftaren kan inte diktera trossamfundens uppfattningar om äktenskapet… Lagstiftarens definition av äktenskapet behöver alltså inte vara bindande för trossamfunden och medborgarna…” (SOU 2007:17 s. 228)
Det var befriande att häromdagen läsa i DN debatt där majoriteten av biskoparna från svenska kyrkan ger sitt tydliga stöd för en civilrättslig lösning. Den enda långsiktigt hållbara lösningen.
I det förslag som nu läggs av oppositionen och de tre övriga allianspartierna föreslås en samvetsklausul. Det är naturligtvis nödvändigt för att en reell religionsfrihet skall kunna praktiseras. Problemet är emellertid att klausulen skapar ett inslag av juridisk diskriminering – inte bara på det principiella planet. Statens myndighetsutövare ska, enligt detta förslag, kunna ges möjlighet att neka samkönade par att officieras. Detta nekande ska kunna legitimeras från myndighetens syn på de sökandes sexualitet. Vi har sedan tidigare en lag som förbjuder diskriminering. Nu skall vi stifta en lag som tillåter diskriminering!
Vi är övertygade om att det finns en bättre lösning, som inte leder till att samhället splittras på det sätt som utredaren räknar med – men som landets ledning väljer att blunda för.
I syfte att verka som en enande kraft i såväl regering och riksdag som det svenska samhället har Kristdemokraterna försökt nå en kompromiss som skulle tillgodose båda parter i frågan, dels de som vill införa en könsneutral äktenskapsbalk dels de som vill bevara äktenskapet.
Vårt förslag har varit att ersätta äktenskapsbalken med en civilrättslig samlevnadsbalk, som gäller lika för hetero- och homosexuella par.
I den uppkomna situationen ställer vi oss som enskilda ledamöter bakom detta förslag, och har också tillsammans lagt en motion om en ”civilrättslig giftermålsbalk”. (Troligtvis är detta den enda enskilda motion vi lägger under mandatperioden, vid sidan av den allmänna motionsperioden, vilket visar hur viktig frågan är för oss – och de väljare som gett oss sitt förtroende.)
På detta sätt skiljer man på den rättsliga ordning som staten reglerar, och äktenskapsbegreppet och de ceremonier som har starka filosofiska, traditionella och religiösa dimensioner. Rent praktiskt innebär det att alla par som vill gifta sig går till en myndighet och registrerar det juridiska förbundet. Därefter inramar varje par giftermålet på det sätt som de själva önskar.
Detta är den enda rimliga lösning som respekterar åtskillnaden mellan kyrka och stat och värnar religionsfriheten.
Lars Gustafsson, Halland
Eva Johnsson, Kronoberg
Kristdemokratiska riksdagsledamöter
