|
Artiklar
Att vinna hela världen - men förlora sin själ?
Han var en av de största, mest beundrade, mest välbetalda, mest begåvade, mest eftertraktade, mest ensamma, mest olyckliga och vilsna människa som har funnits här på jorden på väldigt länge. Tidningarna har under de senaste dagarna svämmat över av reportage med detaljer kring Michael Jacksons förunderliga och märkliga liv.
Oavsett vad man tycker om popmusik eller dans så kan nog de flesta av oss, som någon gång har sett en video eller en filmsekvens från någon av Jacksons konserter, erkänna att han hade en begåvning som var någonting utöver det vanliga. Mitt i denna fantastiska framgångssaga så var det emellertid uppenbart att bakom alla pengar och stjärnglans fanns en djupt olycklig människa som brottades med skuggor och depressiva tankar. Hans liv utvecklades allteftersom till en enda stor ensam, tom och olycklig tragedi. En kulturjournalist sammanfattade Jacksons liv med orden ”hela världen kände Michael Jackson, men Mickael Jackson kände ingen”.
Sällan har väl uttrycket ”att vinna hela världen, men förlora sin själ” kunna personifieras på ett tydligare sätt av ett enskilt människoöde. Knappast någon enda människa skulle väl vilja byta öde med denna megstjärna - trots att han hade allt som man kan önska sig av mänsklig och materiell framgång. När man betraktar hans liv så blir det så uppenbart att lyckan aldrig kan köpas för pengar.
För en tid sedan gjorde Västsvenska Handelskammaren en stor undersökning där man lät 2500 gymnasieungdomar svara på frågan ”Vilka förebilder har du”? Flest röster fick, något oväntat, Jesus. Svaret bådar gott inför framtiden, samtidigt som man kan fråga sig vad det säger om ungdomars högt uppsatta ideal och förebilder och hur det kommer sig att vi så ofta tvivlar på att unga människors strävan efter det höga och goda. Möjligen skulle resultatet av undersökningen också kunna stämma till en viss självrannsakan hos många alltför frånvarande vuxna. Idealen är höga hos våra ungdomar, men ensamhet och vilsenhet är en alltför vanlig ingrediens i många ungas liv.
Värderingar, trygghet och tillit är ingenting som automatiskt växer till det optimala, mjuka och medmänskliga utan en varsam vägledning av kloka och närvarande vuxna. För de flesta av oss är detta så självklara och fundamentala sanningar att det borde vara helt onödigt att behöva nämna det - och ändå är det så svårt – när det verkligen gäller!
Men självkritiken kan breddas ytterligare. Sveket är både större och vidare än bara en bristande kommunikation mellan föräldrar och barn. Även på den politiska arenan är fältet bedövande tomt i ”värderingshörnet”. Tre borgerliga partier står nästan och trampar på varandra i den liberala mittenfåran. Det är luftigt och fritt på den rymliga värdeorienterade kanten. Nu är det upp till oss att fylla det behovet.
Det handlar om framtiden – för oss alla! Det handlar om att minimera antalet vilsna och olyckliga Jackson-kopior. Det är inte lätt att vara människa. Den som påstår det har inte levt ordentligt. Det är inte lätt – men det är möjligt. Vi får under inga omständigheter svika alla dem som har satt sin tilltro på vår förmåga att skapa utrymme för det goda. Vi är många som kommer att göra vårt yttersta för att fortsätta att bejaka en samhällsutveckling som vågar vårda vinnande värden!
Eva Johnsson (Kd)
Riksdagsledamot
|
Tryggghet i det lilla är trygghet i det stora.
I ett tryggt samhälle lever vi i gemenskap. Vi ser varandra, vi bryr oss om varandra och vågar sätta gränser. Vi växer i ansvar, i det stora och i det lilla. Det ger oss mod att stå upp och hjälpa medmänniskor.
Ett medmänskligare Sverige är ett tryggare Sverige.
Till Kristdemokraternas hemsida
|
