|
Kan man kalla sig liberal och vilja snörpa meningsmotståndares yttrandefrihet?
Dagens krönikör Anders Piltz undrar varför P C Jersild är så arg? Jersild är arg på den svenskayttrandefriheten som ger svenskar allt för stor frihet att tycka, tänka och uttrycka sig.
Liberalers störstautmaning tycks i alla tider vara att leva upp till sina egna ideal. Hela den humanistiska liberala traditionen från John Stuart Mill till John Rawls har präglats av mer eller mindre förtäckta direktiv om hur individer och samhällen bör vara beskaffad. Det är välkänt att dessa liberaler har ett tydligt arv av paternalism.
Paternalismen bygger på tanken om att en eller flera beslutsfattare har rätt att till viss del styra andras liv för deras eget bästa, även om det strider mot de berördas egna önskemål. Mill ansåg att de flesta utomeuropeiska folkslag inte var mogna för den typen av frihet han själv tyckte sig ha rätt till, tvärtom borde dessa människor finna sig i att styras av despoter. Mill oroades också över patraskets ökade makt genom allmän rösträtt. Många liberaler, som Jersild, är skeptiska till demokratins principer som ger allt för stort utrymme för vilka de upplever som den obildade massan.Jersild argumenterar för att demokrati är väl skickat att hantera etiska dilemman. Så länge katoliker, pingstvänner och kristdemokrater håller sig borta. Jersild vill gärna ha demokrati så länge han själv får peka ut vilka som är lämpade att delta i samtalet. Hur motsägelsefull kan en liberal tillåta sig att vara? Kan man överhuvudtaget kalla sig liberal samtidigt som man på en liberal tidnings ledarplats pläderar för att snörpa meningsmotståndares yttrandefrihet?
Kristdemokraternas i svensk politik är en återkommande källa till irritation för Jersild. Att regeringen måste ta hänsyn till kristdemokratiska argument är demokratins svagheter enligt honom. Exempel han staplar upp är de välkända. Han vet att kristdemokraterna kämpar för allas lika rättigheter, helt oberoende av sexualitet. Han känner också till att partnerskap och äktenskap har identiskt innehåll, men ändå vill Jersild pådyvla sin politiska agenda på dem som han vet inte delar hans politiska övertygelser. Han vill tvinga religiösa företrädare att viga samkönade par. Å ena sidan är det viktigt att vi skiljer på stat och kyrka. Kyrkan ska vara kyrka och stat vara stat. Å andra sidan ska tydligen staten styra över den statsbefriade kyrkan. Det är svårt att hänga med i svängarna. Som liberal borde det vara en självklarhet för Jersild att avhålla sig från krav på statlig inblandning gentemot de autonoma samfunden om hur de ska tillämpa sin tro och praktik.Att det finns andra uppfattningar än den liberala skribentens angående aktiv dödshjälp verkar också vara ett besvärande dilemma.
Jersild har också lurats att tro att en lag om dödhjälp automatiskt skulle innebära att alla människor själva kan välja huruvida de kan förkorta sina liv. Frågan är varför han vill pådyvla svenskarna en lag som skapar förväntningar på att en hel läkarkår att ställa upp och avsluta livet på dem som inte längre vill leva? Det samhälle som frågar medborgarna om de vill ha hjälp att dö när de kommit till den fas i livet som kallas livets slutskede är enligt vår mening ett allt för kallt och rationellt samhälle. För Jersild tycks höjden av liberalismvara att människan har möjlighet att tacka nej till läkare som erbjuder dem död.
Kristdemokraterna vill erbjuda hjälp med att leva. Religiösa argument hör inte hemma i en demokrati anser P C Jersild, frågan är vilka andra argument som liberalen nästa gång vill tysta i den demokrati han vill råda över. Professor Anders Piltz ställde i sin krönika en mycket befogad fråga som jag gärna instämmer i: "Om liberalerna inte vill ha ett lugnt, välinformerat och rationellt åsiktsutbyte, vad ska man då ha liberaler till?"
|
