Vad är en princip? Enligt den fria encyklopedin Wikipedia är en princip ”ett påstående som visat sig allmängiltigt, eller som någon eftersträvar att följa”. En fri tolkning skulle därmed kunna vara ”någon form av grundregel som styr handlande och medvetna val”.
Det är intressant att överföra ett principiellt resonemang till den motsägelsefulla debatten om hur lagen kring äktenskapet ska utformas. När krav på lagändring framfördes var några av de viktigaste principiella argumenten att om likhet inför lagen ska gälla så ska samma begrepp införas för det juridiska avtal som reglerar varje form av samlevnad mellan par.
Vi kristdemokrater hävdar att tal om diskriminering inte kan användas som argument för en lagändring, eftersom de juridiska konstruktionerna för såväl hetero- som homosexuella par är identiska. Denna utgångspunkt har starkt kritiserats med hänvisning till sakfrågans principiella natur.
Det har hävdats att det inte handlar om juridik – utan om att använda samma beteckning för såväl homosexuell samlevnad som heterosexuell samlevnad. Ivriga tillskyndare av en förändring av lagstiftningen har hävdat att två identiska former av juridiska avtal bör kunna slås ihop till en – allt med fokus på att inte göra skillnad mellan olika samlevnadsformer.
Andra grupper i samhället har en syn på äktenskapet där utgångspunkten tas i ett rent filosofiskt, historiskt och religiöst perspektiv. För dessa grupper är äktenskapet en benämning på relationen mellan man och kvinna. Vi kristdemokrater har givetvis haft att lyssna och ta till oss argument och synpunkter från båda dessa grupper.
När vi så presenterar ett förslag om hur framtida lagstiftning ska kunna möta båda dessa intressen möts förslaget med mer än märkliga invändningar.
De som tidigare haft mycket långtgående principiella resonemang tycks nu snabbt bli pragmatiska. Som bortblåsta är de principiella argumenten om diskriminering och likhet inför lagen.
När vi påtalar bristerna i de övriga sex riksdagspartiernas gemensamma förslag det vill säga frånvaron av åtgärder för att uppfylla likabehandlingskravet och utplåna vad som utpekats som diskriminering inför lagen, så möts vi med misstänksamhet.
I det förslag som nu läggs av oppositionen och de tre övriga allianspartierna föreslås en samvetsklausul. Det är naturligtvis nödvändigt för att en reell religionsfrihet skall kunna råda. Problemet är emellertid att klausulen skapar ett inslag av juridisk diskriminering – inte bara på det principiella planet. Statens myndighetsutövare ska, enligt detta förslag, kunna få möjlighet att neka samkönade par att officieras. Detta nekande ska kunna legitimeras från myndighetens syn på de sökandes sexualitet.
När vi kristdemokrater förklarar att det nuvarande förslaget verkar ogenomtänkt och ger utrymme för vad som skulle kunna kallas diskriminering så möts vi av ihåliga motargument. Påskyndarna till detta principlösa förslag menar bland annat att i en framtid kommer religiösa myndighetsutövare att känna större lojalitet till sekulära påtryckningar än till konfessionella övertygelser.
Detta avslöjar, menar vi, brister i kunskapen kring drivkrafter hos konfessionella och generande principlöshet. De som varit påskyndare till att lagstiftningen ska ändras vill nu byta en lag som ansågs diskriminerande eftersom de olika samlevnadsformerna hade olika benämningar, mot en lag som ger möjlighet att diskriminera, eftersom myndighetsutövaren ges möjlighet att, så att säga, neka samkönade par att lagligen instifta sitt äktenskap.
Argumentet att de samkönade paren som vill ingå äktenskap kan vända sig till dem som accepterar att viga borde ur ett principiellt perspektiv te sig lika diskutabelt som kristdemokraternas ursprungliga argument, att någon diskriminering ej kan föreligga då äktenskap och partnerskap rymmer exakt samma rättigheter och skyldigheter. Vi möts nu av ett principlöst och synnerligen märkligt resonemang.
För varje intellektuell och fri-tänkande människa måste det framstå som självklart att kristdemokraternas förslag under nuvarande förhållanden och debatt ter sig som det enda rimliga. Vi tar konsekvenserna av att kyrkan har skiljts från staten och överför myndighetsutövningen till staten för att låta kyrkor och samfund stå för utformningen av egna ceremonier – helt på frivillig grund.
Frågor som oppositionen och Moderaterna, Centern och Folkpartiet nu måste besvara: Hur kan en lagstiftning som ger utrymme för myndighetsutövaren att neka samkönade att ingå äktenskap vara mindre diskriminerande än dagens lagstiftning och vad har man vunnit beträffande likhet inför lagen, med det förslag som man nu lägger fram?
