Smp 26/10-07
Med anledning av Växjö universitetet och Smålands museums delaktighet som finansiär och arrangör till utställningen ”In hate we trust”.
Det är lätt att känna djup sympati för fotografen Elisabeth Ohlson Wallins vilja att illustrera hatbrott. Hatbrott är avskyvärt och ett stort samhällsproblem. Debatt och konstnärliga illustrationer som belyser hatbrott är ytterst viktigt och nödvändigt. Därför är ambitionen bakom hennes utställning ”In hate we trust” vällovlig.
Ohlson Wallin är fri att genom sin konst utmana, chockera och provocera. Det är vad konst i mångt och mycket är ett utmärkt instrument för. Ett syfte med konst är att väcka debatt. Därför måste konstnären också tåla en kritisk granskning, liksom de som arrangerar utställningarna måste ta ansvar för vad de finansierar och medverkar till.
I Ohlson Wallins fotoutställning ”In hate we trust” vill konstnären illustrera det ideologiska hatet som drabbar homo-, bi- och transpersoner. Utgångspunkten är verkliga misshandelsfall, mord och trakasserier som hotar och förgör verkliga människor i dagens Sverige. Konstnären söker fånga symboliska värden, och väljer därför att inte fokusera specifika personer.
Emellertid görs undantag för den kristdemokratiska partiledaren Göran Hägglund. Mitt bland blod, avhuggna huvuden, våldtäkter och groteska grymheter - som utan undantag alla kristdemokrater tar avstånd från - hittar vi alltså vår partiledare. Den konstnärliga friheten värnar vi kristdemokrater, men vi har också rätt att reagera på hur våra gemensamma resurser används.
Lars Gårdfeldt har skrivit bakgrundstexten till utställningen; ”Liksom folkvalda politiker attackeras för att de står för en åsikt, anses homosexuella stå för en förhatlig åsikt endast genom sina liv, genom sitt sätt att leva, genom sin kärlek”. Bättre än så kan vi väl inte uttrycka oss? Både Gårdfeldt och Ohlson Wallin vet vad personer med förhatliga åsikter kan råka ut för. Gårdfeldt skriver vidare; ”Trakasserierna, hoten och våldsbrotten mot våra förtroendevalda politiker utgör ett hot mot demokratin. Vem vågar tacka ja till ett politiskt uppdrag, när följden kan bli att man knivhuggs till döds, eller får mordhot riktade till sina barn och sin familj?”
Partiledare som gång på gång hängs ut med nazister, våldtäktsmän och förbrytare blir allteftersom legitima mål för extremister. När utställningen sätts upp på Smålands museum är Växjö Universitet med som arrangör och finansiär. Utställningen är en reaktion på den frikännande domen av Åke Green enligt konstnären själv. Emellertid kommer vi förmodligen aldrig att få se justitierådet och Högsta domstolens ordförande, Johan Munck eller ledarskribenter illustreras. Den dagen Ohlson Wallin har modet att bredda sitt register, finns det anledning att tro att Växjö Universitet och Smålands museum sviktar i frimodighet. Men en kristdemokratisk partiledare ska stå ut med vad som helst, och detta med medborgarnas skattemedel.
Det uppkommer några frågor vi gärna vill att rektor Johan Sterte och museichef Carl-Johan Krantz bör kunna besvara:
1) Förklara det pedagogiska syftet med att finansiera en utställning som illustrerar vår partiledare i ett sammanhang där misshandelsfall, mord och trakasserier ska belysas?
2) Ser universitetet och museet någon risk för att syftet med att motverka diskriminering blir det motsatta, det vill säga att hatet mot kristdemokraternas partiledare görs legitimt genom ert agerande?
Det finns signaler som oroar oss. Ponera att en partiledare från alliansen går i en demonstration där det skanderas att oppositionens Mona Sahlin ska hackas i småbitar för att sedan ätas upp. De politiska konsekvenserna hade varit tämligen givna – ett avståndstagande hade varit helt självklar. När Sahlin deltog i ett sammanhang där det uppmanades att hacka kristdemokraternas Alf Svensson uteblev emellertid reaktionerna. Vissa uttryck gentemot kristdemokrater har uppenbarligen blivit helt legitima. Uttryck som borde oroa även Sterte och Krantz.
Stefan Attefall Eva Johnsson
Riksdagsledamot (Kd) Riksdagsledamot (Kd)
Gruppledare
