Smp 10/7 och 16/7-07

 

”Det är angeläget att antalet aborter ligger på en låg nivå.” ”Det är angeläget att antalet aborter, särskilt tonårsaborter, minskas”. ”Det är mycket angeläget att antalet aborter minskar.”

 

Detta är inte uttalanden från kristdemokraternas riksting i Sundsvall, utan från socialutskottet majoritet från åren 1997 till 2005. Det är alltså inte en extrem åsikt att vi idag har förmånga aborter i Sverige och att de behöver minska, utan en åsikt som företräds av Sveriges riksdag.

Kristdemokraternas riksting blev mest omtalat för debatten om abort, vilket Smålandspostens ledarredaktion påtalar.

 

Men det är viktigt att poängtera att vi som parti är eniga om problembilden: 38 045 aborter (år 2006) är alldelens för många. I dag överträffas aborttalen i Sverige bara av några forna östtater.

 

Tonårsaborterna har ökat med 50 procent på 10 år och därmed ligger vi i stort sett sämst till i EU.

 

Naturligtvis finns det samtidigt en åsiktsbredd inom partiet, märkligt vore det väl annars, men inte såsom påståtts att det för oss skulle handla om totalförbud eller att en gränssäkning skulle vara ett första steg.

 

Även för oss är det partiets principprogram, vallöften och andra officiella partidokument som är utgångspunkten och det vi har fått väljarnas mandat att förvekliga.

 

Därför förordade vi också en säkning av gränsen för fri abort från vecka 18 till vecka 12.

Skälet är att här sticker den svenska abortlagstiftningen ut rejält. I princip alla andra EU- länder har en övre tidsgräns på vecka 12 för fri abort.

 

Vid en jämförelse visar det sig att den svenska abortlagstiftningen hör till den liberalaste inom EU. En EU-anpassning av abortlagen har vi stöd för i både vårt princippgrogram och det medicinsk-etiska handlingsprogrammet. Dessutom backas det upp av en inte oansenlig del av svenska foket.

 

Vi fick inte bifall för en gränssänikning på rikstinget, men partistyrelsens talesperson, Anders Andersson, poängterade i sitt avslutningsanförande att handlingsprogrammet självklart är basen i arbetet med den nya versionen.

 

Där står det att: ”Effekterna av en sänkt tidsgräns för när socialstyrelsen tillstånd krävs för abort studeras noga. En sänkning till 12-16 graviditetsveckor bör övervägas om det kan visas att en sådan åtgärd skulle minska antalet aborter.”

 

Under rikstinget lyftes det också fram attt det ofta citerade kristdemokratiska principprogrammet inte sträcker sig längre än till att förorda fri abort till vecka 12.13: ”Det är inte rimligt att någon annan än kvinnan under graviditetns första fas fattar det avgörande beslutet om en eventuell abort.”

 

Den som vet något om graviditeter vet att de delas in i tre faser, tre trimestrar, där den första sträcker sig till vecka 13.

 

En gränssänkning hade alltså legat mer i linje med partiets tidigare beslutade politik än det beslut som nu togs – av rädsla eller hänsyn till övriga Allianspratier?

 

Nu utmålas i stället många av kristdemokraternas representanter och väljare i debatten som upprorsmakare et cetera, trots att det var just dessa som också under rikstinget i Sundsvall fick bifall på sina motioner om att förebygga aborter.

 

Att detta är ett tydligt ställningstagande som går utöver Alliansregeringspoposition – som endast talar o att förebygga oönskade graviditeter- menar vi är en mycket viktig signal från rikstingets sida.

 

Den förra regeringen har totalt misslyckats med riksdagens intentioner att aborterna ska minska.

 

Vi lyckönskar därför Göran Hägglund i hans viktiga arbete för att utforma ett verkningsfullt handlingsprogram för att minska antalet aborter i Sverige – särskilt bland tonåringar.

 

 

Eva Johnsson (kd)

Rikksdagsledamot

 

Lennart Sacrédeus (kd)

riksdagsledamot